Dag 16

Bra att du planerade noga igår. Då vet du redan att dagen börjar med en riktigt frossarfrukost. Tänk på reglerna för helgärenden, alltså var du parkerar bilen, alternativt var du går på och av kollektiva färdmedel. Hörde jag något om lördagsgodis? Jamen självklart ska du få ditt lördagsgodis. Gå till ett välsorterat konditori. Köp de bakverk du bäst tycker om, det kan vara tårtbitar, chokladbollar, biskvier, kolabullar. Då får köpa precis vad du vill och så mycket du vill. Från och med nu är alltså godis = konditorivaror, inte sådant du köper i kiosken. Det du köper i kondiset är färskt och minst lika gott som det du köper i kiosken. Skillnaden består i att du blir mätt av bageriets varor men inte av det du köper i kiosken.

Eftersom jag planerade så bra under promenaden, den ack så korta, hem från jobbet igår, visste jag att jag skulle bli tvungen att vända på träningsprogrammet för helgen. Jag hade tjuvläst i förväg och sett att de var ett milpass inplanerat för söndagen, men eftersom jag hade andra planer då, lade jag milpasset idag.

På den, ack så korta, promenaden hem igår funderade jag på att göra förra söndagens långpass nu. Jag har ju hamnat en vecka snett, och jag tänkte att det ju faktiskt inte gör någonting om programmet förskjuts. Sextio dagar är sextio dagar oavsett när man börjar räkna. Men förra söndagens pass var ett pass jag gärna hade velat göra utomhus, i vårväder, plusgrader och sol. Nu var vi nere på nollan igen och det blåste så man nästan tappade både luften och fotfästet. Jag bestämde mig därför att köra den här helgens milpass idag. På löpband.

Ordern löd: Tio kilometer på hur lång tid som helst, men tillåtet att springa vissa sträckor. Uppdraget var att tänka på hur lång en mil är, och börja sakna den redan ett par kilometer innan den tar slut.

Första kilometern i uppvärmningspromenadtempo känns både lätt och går fort. Eftersom jag kände mig trött och lite olustig med hög puls på förmiddagen promenerade jag även kilometer nummer 2. Noterade nöjt att pulsen nu uppförde sig som folk. Bestämde mig för att göra en fartökning till 6:40, vilket är väldigt snabbt, men den fart som mina ben gärna väljer när de får välja själva. Problemet är bara att jag de senaste 15 åren inte orkat hänga med benen i det tempot. Nu tänkte jag att jag skulle hålla tempot så länge det kändes avspänt och bra, vilket jag trodde skulle vara 200 - 400 meter. När jag joggade och gick på bandet och funderade på exakt när jag skulle öka hastigheten på bandet och börja mäta sträckan så steg min puls tio slag.         
     "Oups, varför är pulsen 158 helt plötsligt, fast jag bara går på bandet", tänkte jag förvånat. Medan jag funderade på det gick pulsen ner under 150 igen. Upphetsningen inför att springa i 6:40-fart ökade pulsen vid blotta tanken!

Exakt 200 meter orkade jag 6:40-fart. Då kändes det helt okej, pulsen gick upp i 160 men andningen kändes avspänd, steget flöt fint och jag avslutade kontrollerat innan det blev alltför jobbigt.

Fortsatte så att varva långsam promenad (jag har så väldigt svårt att gå raskt på löpband, håller mycket högre fart utomhus) med långsam jogg.  Allt kändes bra. Fem kilometer rullade på fint. När jag hade sprungit sju kilometer trodde jag att jag avverkat sex kilometer och redan det kändes som att det roliga började ta slut. Jag ville göra en fartökning till och sedan avsluta med långsam promenad för att kroppen skulle få en fin återhämtning. Under den åttonde kilometern lade jag in 6:40-fart igen. Efter 100 meter var jag helt slut och pulsen var uppe i 170. Jag ville kliva av, men tyckte 100 meter var lite löjligt. Efter 150 meter kunde jag inte fatta hur jag skulle orka ett steg till men pressade mig ändå till 200 meter i den här farten. Benen tycker det är lätt och roligt, men personligen är jag helt slut.

När jag tänker på vilken kilometer jag är på och hur många kilometer det är kvar tycker jag en mil känns kort. "Bara tre kilometer kvar, det är ju ingenting", kan jag tänka. Men om jag tänker på att det är en hel halvtimme kvar känns det jättelänge. För att inte tala om efter ett par tre kilometer, när man har över en timme kvar. Det känns nästan oöverstiligt, eller i alla fall tråkigt. En kilometer låter kort mellan mina öron, men om insikten att en kilimeter för mig tar i princip hela tio minuter kommer till en medveten tanke i min hjärna tycker jag det låter väldigt långt.

Kilometerna rullar på utan vånda, det är avstånd jag ska koncentrera mig på, inte tid.

Jag har tjuvkikat ännu längre fram i träningsprogrammet, och jag vet att det några veckor in i programmet står "i dag ska du för första gången ta tid på din milrunda". Men där får ni tänka om! Jag har aldrig i mitt liv förflyttat mig någonstans utan att ta tid. Det är meningslöst att springa (promenera, cykla) utan att veta hur långt och på vilken tid. Man behöver inte bry sig om tiden eller försöka pressa den. Men man måste ta tid.

Idag fick milen ta den tid den ville och jag gjorde inga som helst försök att maxa, att prestera, att ta i. Jag försökte bara avverka en mil och må bra och höll koll så att pulsen inte skenade iväg uppåt 170. Ju närmare 150, desto bättre. Men löpbandet går bara att ställa in på max fjuttiga 99 minuter, vilket betydde att jag var tvungen att ligga under 10 minuter per kilometer i snitt för att hinna. Milen tog 98:34. Det var inget maxförsök, men om jag hade gjort ett maxförsök så hade det inte gått särskilt mycket snabbare, gissar jag.

En kilometer att gå till gymmet och en att gå hem fullbordar denna träningsdag.

Bakverk från konditoriet ersattes av en buffé med efterföjande tårta och kaffe på sextioårskalas på kvällen.

Om jag får säga vad jag tycker, så har jag lyckats med programmet idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dag 26 5 km-rundan. Ut och inspektera ägorna! Ta tiden. Försök att förlänga löpavsnitten och därmed minska påpauserna men gå fortfarande i uppförsbackarna. Du komer garanterat att få en bättre tid den här gången.   Kände mig lite bättre under d...

Dag 25 Ny vecka. Idag tränar vi taktisk planering. Nu har du ju gjort både 5- och 10 km-pass flera gånger. Du har koll på dem. Är dina rundor optimala? De har kanske några otäckt branta backar. Kan du ändra på det? Fundera över om du behöver ta med...

Dag 24 Långpassdag. Det här har du ju också längtat efter. På vägen ut til 10 kilometersrundan, återkalla känslan från förra veckan. Alltså då du tyckte att det kändes så bra och tog slut alltför fort. Nu får du äntligen ge dig på det igen. Kör pre...

Dag 23 Frossarfrukost. Gör dina helgbestyr. Om du brukar helgstäda hemma så ta det som ett träningspass. Alltså planer först (=promenad), plocka fram alla grejer du behöver, klä om till träningskläder, börja städa snabbt och effektivt. Bra om svett...

Dag 22 Helg på gång = planering = promenad. Köp hem något gott till kaffet.   En ledig fredag. Jag hade haft planer på antingen en skön utomhuspromenad eller joggingtur i det äntligen komna vårvädret. Sol och plusgrader, det ville jag ha i ans...